måndag 16 april 2018

RR Örestadsloppet 2018

Örestadsloppet utgör tillsammans med Örestadstempot starten på den skånska tävlingssäsongen. Årets bansträckning var delvis ny, men till största delen densamma som tidigare år. Det innebar en flack och vindutsatt bana vid kusten vid Barsebäck. Söndagens väder under senior-/elit-/juniorklassernas gemensamma lopp var mulet, ca 8 grader och sydliga vindar på ca 3-4 m/s. Med skånska mått mätt är det nästan vindstilla, men vinden kändes trots detta ganska tydligt på de olika delarna av banan.

Totalt skulle sju varv avverkas på den knappt 15 km långa banan, vilket gav en total tävlingsdistans på 103 km. Innan loppet hade jag ingen direkt taktik annat än att jag ville ligga långt fram för att kunna agera vid eventuella utbrytningar. Min gissning var att de svaga vindarna skulle leda till att det blev svårt för utbrytningar att etableras.

Starten gick 13:45 och ganska omgående blev det avvaktande körning i klungan - förutom av Markus Schatschabel från CK Ringen som attackerade direkt. Klungan som hade flera Ringen-cyklister fortsatte att köra avvaktande och avståndet till Markus växte ganska snabbt. Trots att dragviljan i klungan var mycket låg var jag dock inte särskilt orolig att en soloutbrytning skulle lyckas hålla i drygt 100 km. Däremot insåg jag att det kunde vara riktigt gynnsamt att gå med i en utbrytning från klungan eftersom Ringen knappast skulle jaga särskilt mycket så länge de visste att Markus hade chans att få medhjälpare i utbrytningen.

Efter ca 10 km av banan svängde vi av från kustrakan som för dagen var ett motvindsparti. Vänstersvängen var ca 120 grader vilket medförde att motvinden övergick i "sida/med", dvs sidvind med inslag av medvind. Sådana förutsättningar är gynnsamma att attackera i. Lägg därtill att loppets enda backe kom på samma del av banan så var utbrytningsmixen färdiggräddad och klar att avnjutas.

Första attacken kom och jag gick med tätt på rulle, utan alltför hög ansträngning. När attacken avbröts kom det omgående att motattack av Niklas Jagerstål i elitklassen (jag själv körde seniorklass). Jag slängde mig in på rulle och när vi tittade över axeln såg vi att vi hade fått en lucka. Vi hade nu kommit över krönet på backen och fortsatte att "bomba" på utför för att utöka avståndet. Efter nästa sväng tittade jag åter över axeln för att se hur det såg ut bakom oss. Det såg ut som att det var en trio cyklister mellan oss och huvudklungan. Jag frågade Niklas om vi inte skulle släppa upp dem så att vi blev fler som kunde hjälpas åt att hålla undan, men jag uppfattade inte riktigt svaret. Med en puls som låg högre än under mina 4x4-intervaller hade jag inte kapacitet att be om ett förtydligande. Jag fick lägga allt mitt krut bara för att hålla rullen på Niklas i medvinden. Luckan bakåt verkade växa och det var inget snack om att vi skulle komma ifatt Markus. Vi körde så hårt att jag konstant låg över 90% av maxpuls, vilket jag normalt sett bara gör under hårda intervallpass. Total tid över 90% av maxpuls blev 47 minuter under hela loppet. 

Efter 10 km av vår utbrytning/jakt var vi ifatt Markus. Vi såg till att släppa in honom i vår utbrytning, lika mycket för att se till att CK Ringen inte skulle jaga oss som för att få ytterligare en medhjälpare. När vid hade cyklat 25 km av loppet kom första tidrapporten bakåt - 1 minuts ledning. Tempot var långsiktigt ohållbart för mig egen del. Även Markus verkade slita stundtals. Niklas Jagerstål var däremot som en outtröttlig maskin. Efter att ha slagit av efter mina förningar gled en till synes utvilad Niklas fram och höjde tempot varje gång. Det gjorde att jag fick trycka över 500W i ett par sekunder varje gång jag skulle in på rullen igen, vilket kunde bli väldigt jobbigt i längden. Tillslut bad jag Niklas att ta det lite lugnare i början av förningarna för att vi två andra skulle orka bidraga lite bättre när det väl var vår tur.

Kommande tidrapporter var väldigt positiva och något i stil med:
40 km - 1 min 30 s ledning
55 km - 2 min 40 s ledning
70 km - 3 min 50 s ledning
85 km - 5 min ledning
90 km - 7 min ledning

Jag själv hade kunna tänka mig att slå av lite på tempot och bara bibehålla avståndet bakåt när vi hade över 4 minuter, men Niklas verkade inte se någon poäng i det, eller så var tempot vi höll tillräckligt lugnt för honom. Själv fantiserade jag om att lägga mig ned på asfalten i fosterställning...

Under de sista två varven var jag väldigt vaksam på vad Markus gjorde eftersom vi trots allt tävlade i samma klass till skillnad från Niklas. När Markus stod över en förning blev det extra jobbigt för mig eftersom min vila då blev kortare och jag stod därefter över en förning lite senare. När vi passerade platsen där vår utbrytning skapades var jag extra vaksam eftersom den var som klippt och skuren för nya attacker.

Precis innan krönet 3 km från mål kom mycket riktigt en attack från Niklas. Jag som hade haft mest fokus på Markus försökte att slänga mig in på rulle. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle kunna jobba mig ikapp, men efter att ha legat ca 15 meter bakom Niklas under de första 10-20 s började mjölksyran i benen att komma och luckan växte obönhörligen. Med stumnande ben växlade jag fokus till att försöka se hur långt bakom Markus låg. Tyvärr låg kommissariebilen precis bakom mig och jag blev då orolig för att Markus skulle komma flygande som skjuten ur en kanon från bilens slipstream. Efter svängen in på målrakan kunde jag se att min ledning i seniorklassen var betryggande.

Jag passerade alltså tvåa över mållinjen endast slagen av en elitklasscyklist och därmed vann jag seniorklassen.




Lite siffror som jag har klippt och klistrat från Garmin Connect.:
Maxeffekt 5 s: 875 W (18:20-18:24)
Maxeffekt 1 min: 451 W (18:14-19:13)
Maxeffekt 5 min: 341 W (17:28-22:27)

Det hade varit intressant med Normalized Power på 1 och 5 minuter eftersom vi växeldrog och därmed sänkte snitteffekten.

103,03 km
Sträcka

2:30:52
Tid

41,0 km/h
Medelfart

372 m
Stigning