I lördags åkte jag tillsammans med Glenn, Markus P och Markus S från CK Ringen till Danmark för att tävla. Närmare bestämt Sorgenfriløbet norr om Köpenhamn. Tävlingen var inte en av mina prioriterade tävlingar och jag hade därför bestämt mig för att inte formtoppa inför tävlingen. Jag tränade på som vanligt, men såg i alla fall till att en vilodag hamnade dagen innan loppet.
På plats var jag lite osäker på om två stora flaskor skulle räcka eller om jag skulle bli tvungen att ta med en liten flaska i bakfickan. Tävlingen var totalt 103km och vid kall väderlek eller vid kortare tävlingar räcker två flaskor gott och väl, men efter att ha blivit tvingats ropa efter vatten från klubbkompisar som stått längs tävlingsbanan såväl vid Staffanstorps linjelopp som Ringenloppet, så vill jag hellre ta med för mycket vatten än för lite. Vädret för dagen var ca 20-22 grader och växlande molnighet, samt vindar på ca 5 m/s. Jag bestämde mig tillslut för att nöja mig med två flaskor till fördel för att kunna använda speed suiten som sitter mycket tightare och aerodynamiskt än mina vanliga klubbkläder (den saknar dock bakfickor).
Starten gick och som vanligt i de danska tävlingarna så attackeras det om och om igen från start till dess att en utbrytning har etablerats. Med undantag från en soloutbrytning av Markus P så hämtades de flesta utbrytningar in ganska snabbt. Det var många olika klubbar representerade i startfältet vilket gjorde att det nästan alltid fanns flera som var intresserade av att jaga utbrytningarna då just deras klubb saknade någon i den aktuella utbrytningen. Jag hade konstaterat innan loppet att FBL hade sju cyklister till start, vilket var överlägset flest. Det innebar att jag kunde strunta i att dra om det hade gått iväg en utbrytning utan någon från FBL, samt att det var viktigt att vara på alerten om FBL fick med en eller t.o.m. två i utbrytningen.
Efter ca 70-75 km stack fyra cyklister iväg i en ny attack. Jag tog strax därefter rulle på en av de största cyklisterna i fältet, som satsade på att brygga ifatt utbrytningen. Jag kröp ihop bakom honom och blev bogserad nästan hela vägen fram till utbrytningen. TACKAR! Ytterligare en cyklist låg på rulle bakom mig. Vi var alltså sju cyklister i utbrytningen och när jag hastigt sneglade över axeln såg jag inte ens klungan. Förmodligen hade den rätta utbrytningsmixen uppstått och cyklisterna i klungan tittade lite för länge på varandra och hoppades att någon annan skulle göra jobbet att jaga ifatt oss. Efter några kilometer anslöt ytterligare två bakifrån (hur de klarade detta förstår jag fortfarande inte riktigt).
Vi var alltså nio cyklister som skulle göra upp om segern. När vi kom ut på sista varvet började några av cyklisterna att stå över förningar för att öka sina egna chanser till seger. Detta lilla problem löstes dock efter ett tag då det utväxlades väl valda ord på danska. Normalt sett förstår jag danska ganska bra, men med vindbrus och trötthet hos både mig och den som uttalar orden brukar det sluta med att jag pratar engelska med danskarna. Hursomhelst var nog kritiken inte riktad mot mig. Jag kan bara gissa att kontentan av utskällningen var något i stil med - "antingen så hjälper ni till eller så slutar vi alla samarbeta och blir upphunna av klungan". Därefter gick alla med i rotationen igen.
Med ca 1,5 km kvar till mål kom det enda riktigt starka försöket till att förhindra en spurtuppgörelse. Detta misslyckades och alla nio var med när vi svängde in på upploppet. Jag minns i skrivande stund inte exakt vilket position jag låg på, men tyckte där och då att jag var väl positionerad (typ topp 3-4). Spurten gick svagt uppför och drogs igång ganska tidigt vilket gjorde att jag blev tvungen att sätta mig ned ett tag under spurten. Jag gav allt jag kunde och låg länge på en fjärde plats, men märkte att trean började stumna. Med mina sista krafter och en ordentlig framskjutning av cykeln lyckades jag knipa den sista pallplatsen. Marginalen blev 0.015 s ner till fyran. Jag är väldigt nöjd med resultatet och hoppas att jag ska kunna prestera på samma nivå resten av säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar