Äntligen lite finväder

Dagens cykling ut till Sturup innehöll för första dagen på länge lite finväder. Det har varit många dagar med HTFU-väder som har drabbat mig och min stackars Cervélo. Igår fick jag de komponenter jag har beställt till min Columbus Pinta som jag har tänkt använda i vinter som fulväderscykel. Nu gäller det bara att testa mina cykelmek-kunskaper och rusta upp Pintan så att jag slipper slita på min kära Cervélo i onödan.

Mellan Esarp och Kongsmarken

Malmö Airport (Sturup)

A perfect week

Barney Stinson i serien How I Met Your Mother satsar i ett av avsnitten på att fullborda en "Perfect week", där han har sex med en ny tjej varje dag i en hel vecka. På kvällen lördag 1/10 insåg jag att jag hade tagit KOM tre dagar i rad och bara hade fyra dagar kvar med KOM innan jag hade fullbordat Stravaversionen av en perfekt vecka. Det är väldigt sällsynt att jag, med hänsyn till familjen, kan cykla sju dagar i rad, så bara det skulle bli en utmaning. Här är resultatet:


Torsdag 29/9 (vind SV 10-11 m/s):

Detta var segmentet jag körde för att ta KOM på och maxade på...

... men jag fick även detta som är 600 m längre trots att jag slog av på tempot på slutet :-)

Fredag 30/9 (VSV 8 m/s):

Detta tog jag efter ca 11 mils distanscykling.

Lördag 1/10 (SV 2 m/s):

Söndag 2/10:

Nordostliga vindar innebar faktiskt att jag tog KOM:et i motvind, vilket nog är första gången för mig.





Måndag 3/10:

Tisdag 4/10 (NO 6-7 m/s):

Krutmöllan - Vallkärra var ett tufft segment eftersom det var relativt långt med många minuter av smärta. Jag och Anders cyklade inte tillsammans under mitt KOM-försök.

Onsdag 5/10 (NO 6 m/s):



Sista dagen på min "Perfect week" firade jag med att ta två KOM.

Jag lyckades alltså med min "Perfect week". Nu ska jag återvända till min planerade träning och bygga inför 2017 som jag hoppas ska bli ett bra cykelår!





Garmin - med kundservice i världsklass!

Efter mycket problem med min Garmin Edge 510, som jag hade köpt begagnat, kontaktade jag Garmin. Trots att jag saknade kvitto och inte visste när enheten var inköpt var Garmins support outstanding. Först försökte de hjälpa mig att lösa problemet. När det inte gick, så fick jag skicka in enheten för kostnadsfri felsökning. Därefter fick jag en Garmin Edge 1000 som ersättningsprodukt. Snacka om kundservice i världsklass!

Igår cyklade jag ett distanspass tillsammans med min kompis Anders. Förutom att det var den första turen på flera månader med varaktighet på nästan fyra timmar, så var det också premiär med min Garmin Edge 1000. Mina första intryck av enheten är bara positiva. Jag kommer definitivt använda navigationsmöjligheterna till att upptäcka större delar av Skåne. Jag gillar också att jag får upp notiser på skärmen när någon ringer eller när jag får ett sms. Det är riktigt bra för mig som familjefar och skiftarbetare, då jag ofta cyklar när barnen är på skolan och jag måste vara tillgänglig om något av barnen blir sjukt eller vill fråga mig något.


Turen, som Anders hade knåpat ihop med hjälp av Strava, gick österut från Lund via Södra Sandby, Revinge och Veberöd till Blentarp. Från Blentarp cyklade vi via Knickarp till Slimmingebacken och sedan hem via Stenberget, Genarp, Klågerup, Vinninge, Staffanstorp och Kyrkheddinge. Under turen var det också premiär för mina hemgjorda riskakor som jag skrev om i mitt förra inlägg. Kakorna smakar bra och gör sitt jobb med att fylla på energi, men av någon anledning ger de mig lite halsbränna. Vi får se om det är ett återkommande problem, annars kommer de att vara ett givet inslag under träningar framöver.

Vädret var vackert och naturen är mer och mer färgad av höstens intåg, tyvärr blåser det ju mycket i Skåne på hösten och gårdagens tur var inget undantag. Efter att ha stävat i motvind stora delar av hemvägen insåg jag att vinden låg bra till för ett försök att ta KOM:et på Stravasegmentet Gamla Dalbyvägen Österut som ligger mellan Staffanstorp och Kyrkheddinge. Ca 11 mil i benen kanske inte är optimal uppladdning, men på cykeltävlingar ska man ju kunna trycka många watt under den sista delen av ett lika långt lopp. Sagt och gjort!

Efter hemkomsten hade jag en sådan där härlig känsla i kroppen som ett gott dagsverke i form av träning kan ge. Lunchen på Ebbas Skafferi i Lund tillsammans med mina föräldrar som är på besök blev pricken över i:et till denna förmiddag.

Spontancykling och riskakor värdiga en TdF-cyklist

Det har varit många fina höstdagar den senaste veckan, så jag har passat på att cykla lite mer ute istället för inne på trainern. Jag har också unnat mig lite spontancykling utan att vara låst till någon förutbestämd rutt eller något särskilt tempo. Det är faktiskt riktigt trevligt att spontancykla, något jag sällan gör, men som ger mycket tillbaka i form av cykelglädje.

Bilderna ovan är tagna på "baksidan" av Slimmingebacken

I fredags förlängde jag min cykelpendling från Sturup som normalt sett är knappt 23 km. Istället för att cykla kortaste vägen hem tog jag omvägen via Häckeberga, Slimminge, Blentarp, Veberöd och Dalby och landade tillslut på 67 tillryggalagda kilometer. Det är min favoritomväg hem. Jag tror att det kan ha att göra med att jag är en "sugar-junkie" och alltid brukar stanna i Blentarp och köpa lite fika. Det blir som en betingelse som gör att jag får positiva känslor över rutten, vilket egentligen är mitt undermedvetna som vill ha fika :-)

I lördags blev det Torupsrundan bakvägen i perfekt cykelväder.

Roslätt



Mellan Hyby och Vismarlöv

Igår testade jag att göra riskakor som Hannah Grant gör dem till killarna i Team Tinkoff:

https://youtu.be/RG7bWKK9G7E

Jag smakade några bitar idag efter dagens träningspass och är faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Det  återstår att se hur väl riskakorna överlever i bakfickan på min cykeltröja, men smak och kolhydratinnehåll är det definitivt inget fel på.

Vi hörs!

Råby sjöpark och en bra träningsvecka

Vy över Råby sjöpark 

Under förra veckan blev det många bra träningsdagar. De flesta av dem genomförde jag på trainern i garaget, trots att sensommarvädret var fint och klubbträningarna rullar på som vanligt. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att vara med på klubbträningarna på sistone eftersom familjelivet, jobbet och alla tävlingar de senaste veckorna inte har givit något utrymme till det. Jag saknar den fart och fläkt som ofta präglar klubbträningarna, samt givetvis alla vänner och den gemenskap jag känner i klubben. Jag kanske hinner vara med på något till fartfyllt träningspass med klubben innan mörkret tränger på alltför mycket på kvällarna.

Bilden ovan är tagen i lördags efter att jag hade cyklat hem från jobbet och stannade till vid Råby sjöpark som invigdes tidigare under dagen. Det ligger nära vårt hus och kommer att bidra till att göra Södra Råbylund till en ännu trevligare plats att bo på än det redan är. Under cykelturen hem var det tänkt att jag skulle ta det lugnt, men vindarna var friska och ostliga, så jag passade på att ta KOM:et Resåkravägen i närheten av Sturup: 2,1 km på 2:28 gav en medelhastighet på 50,8 km/h och en medelpuls på 166 slag per minut.

ABC-løbet i Sengeløse

I söndags cyklade jag ABC-løbet i Sengeløse väster om Köpenhamn. Vi var fem svenskar som samåkte från Lund till Danmark. Som vanligt var det jag, Erik Larsson och Christian Rose, dessutom var Kasper Brattfors och Niklas Jagerstål också med denna gång.


Tävlingsbanan var 17,8 km lång och skulle cyklas fem varv, d.v.s. totalt 89 km. Loppet var alltså något kortare än de lopp jag har cyklat tidigare i Danmark. Det var perfekt cykelväder med ca 22-23 grader och växlande molnighet. Vinden var 6 m/s från väst. När vi lämnade Lund var det nästan vindstilla vilket inte stämde med den prognos jag hade kollat upp på nätet. När vi väl var framme i Sengeløse märktes det att meteorologerna hade haft rätt - det blåste måttliga vindar. Vindarna var dock inte så starka att det var uppenbart att klungan skulle få det kämpigt mot eventuella utbrytningar.


Innan uppvärmningen var jag tvungen att gå förbi sekretariatet och efteranmäla mig. Jag hade inte anmält mig i förväg eftersom det var först i torsdags som jag lyckades hitta en snäll kollega som kunde täcka för mig ett par timmar på jobbet. Inskrivningen tog lång tid eftersom mannen som skulle sköta inmatningarna i systemet (namn, klubb, klass, chipnr m.m.) var ovän med datagudarna. Det var pekfingervalsen han använde sig av på tangentbordet och han råkade dessutom skriva över det han redan hade skrivit in. Jag blev tillslut inskriven, men bakom mig hade kön av otåliga cyklister vuxit rejält.


Jag hann med ca 15-20 min uppvärmning och kände mig för första gången inför ett linjelopp riktigt nöjd med min uppvärmning. Dock hade jag fortfarande kvar den konstiga känslan i kroppen jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag kanske skulle bli tvungen att bryta efter några kilometer eller så kunde jag vinna hela loppet, jag visste verkligen inte.


Starten gick och det första varvet bjöd som vanligt på höga hastigheter. Känslan i kroppen var ganska kass till en början, men efter ungefär ett varv släppte det och jag var mitt vanliga jag. Efter att ha missat den utbrytning som höll in i mål förra helgen var jag noggrann med att inte släppa iväg någon stark utbrytning för långt. För att veta vilka utbrytningar som innehöll starka cyklister använde jag mig av den danska anmälningssidan innan loppet. Där kan man se vilka cyklister som är anmälda till varje klass och genom att klicka på deras namn så ser man vilka resultat de har presterat tidigare under året. Jag memorerade startnumret på de fyra cyklister som hade presterat bäst resultat under den gångna säsongen. Det är givetvis svårt att få en total uppfattning om hur stark en utbrytning är bara genom att titta på tidigare individuella resultat, men det utgör i alla fall en liten pusselbit.


Jag var stundtals ganska aktiv framförallt genom att agera då någon försökte skapa en utbrytning och genom att brygga ifatt utbrytningar. Det jag försöker undvika under tävlingarna är att dra med mig hela klungan när jag ska brygga ifatt en utbrytning. Jag vill inte bjuda de andra cyklisterna på snålskjuts.


Vid en ifattbryggning under tredje varvet lyckades jag plocka KOM:et på segmentet Hvedstrupvej Bakkespurt (52,4 km/h, 600 m, 1,3 % motlut).


Utbrytningarna blev alla inhämtade av klungan. Antingen var utbrytarna för få eller så var de inte "committed" d.v.s. de satte inte allt på ett kort och gav allt. På det sista varvet stack en ensam cyklist iväg. Denne var inte en av fältets starkaste cyklister och det var nog det som gjorde att klungan släppte iväg honom ett par hundra meter. Dock kändes det som att vi hade honom inom räckhåll, bara vi hjälptes åt. Kombinationen att hjälpas åt och annalkande klungspurt är inte helt lätt att hantera. Några cyklister från CK Ringen tog ett ganska stort ansvar och hjälptes åt att dra.


Med ca två kilometer kvar låg jag långt fram i klungan och bra positionerad för att kunna agera om någon stack iväg på en långspurt. Den ensamme utbrytaren skulle komma att bli infångad när tempot drogs upp inför spurten. Med mindre än en kilometer kvar drog Kasper från Trampen igång spurten och tryckte på hårt. Jag lade mig som tvåa på hans rulle och tyckte att jag låg riktigt bra till. Vi passerade utbrytaren, men i samma veva kroknade Kasper och jag befann mig plötsligt helt exponerad för fartvinden samtidigt som klungan tryckte på bakifrån. När klungan började att passera mig på min vänstra sida försökte jag att tränga mig in där för att komma i lä. Det skreks och cyklar skrapade i varandra just bakom mig och jag ville inte orsaka en krasch, så jag tog mig inte in i lä, utan började så sakta att krokna med ca 200 m kvar till mållinjen. Mjölksyran fyllde mina ben och flera cyklister passerade mig på ömse sidor. Jag gav upp sista 10-20 m och rullade i mål på plats 13.


Att det ska vara så j..la svårt att lyckas! Jag kände mig riktigt stark och trodde definitivt på en pallplats med två kilometer kvar. Jag måste ligga längre bak än tvåa när spurten dras igång. Risken och nackdelen med det är att man kan bli instängd om cyklisterna framför en själv inte är så starka. Då kan man bli passerad på ömse sidor i klungan och bli instängd så länge att när man väl tar sig loss är det för sent.


Jag ska klura på det där med taktik inför en spurt och se om jag kommer på något. Det är utan tvekan en del tur inblandat, men ju duktigare man blir på att positionera sig, desto mindre borde risken vara att man måste förlita sig på turen.


Dagens miss var efter tävlingen då vi skulle lasta cyklarna i Kaspers skåpbil. Vi behövde något att lägga mellan cyklarna och jag erbjöd min väska. Kasper och Niklas åkte iväg medan jag, Christian och Erik tog lite längre tid på oss. Erik och Christian letade lite stressat efter sina plånböcker innan vi skulle åka iväg med bilen, medan jag var lugn. Jag var lugn tills jag insåg att de letade efter sina körkort som behövs för att komma in i Sverige igen. Mitt körkort låg i väskan som Kasper hade i sin bil. Efter lite om och men slutade det hela med att Kasper fick vänta på andra sidan gränskontrollen och ge mig min väska när vi kom dit. Skönt att få komma hem till Sverige igen :-)


Dagens kudos går till Niklas som gjorde ett grymt utbrytningsförsök och dessutom kom fyra i spurten, trots att han är junior.


ABC-løbet var förmodligen årets sista tävling för min del och jag hade hoppats på ett bättre resultat som säsongsavslutning. Nu följer många månader med träning inför säsongen 2017.

Loppet i siffror

Sträcka: 89 km
Tid: 02:09:10
Genomsnittshastighet: 41,3 km/h
Maxhastighet: 60,8 km/h
Genomsnittspuls: 165 slag/min (87 % av max)
Maxpuls: 188 slag/min
Placering: 13 av 39

Vilken etapp i Vueltan!

Igår var det 40-årskalas hos våra vänner Irina och Magnus, eller som det stod på inbjudan: Vi ska fira att Irina fyller 28 år hexadecimalt. Massor med god mat och efterrätt bjöds det på.

När vi kom hem somnade jag tidigt i sängen med en krasslig känsla i kroppen. Förhoppningsvis är det bara det faktum att jag har sovit för lite som tillslut hann ikapp mig. Tyvärr är känslan i kroppen nu på morgonen fortfarande lite konstig. Jag hoppas att det kommer att släppa under förmiddagen, för kl 12:29 går starten av det som kan komma att bli säsongens sista tävling - ABC løbet som går av stapeln väster om Köpenhamn. Totalt är loppet 89 km långt, vilket är kortare än vanligt och bäddar för att det kan komma att bli hårdkörning tidigt i loppet. Det brukar det ju bli oavsett, men nu kanske klungan inte vågar släppa iväg utbrytningarna lika mycket. Prognosen säger 23-24 grader, växlande molnighet och vind 6 m/s från väst. Jag tror att 6 m/s kan vara tillräckligt för att gynna utbrytningar och missgynna klungans övertag. Jag själv sitter ju gärna i klungan och väntar på spurten, i.a.f. om jag vill maximera mina chanser att hamna på pallen. Däremot vore det riktigt roligt att vara med i en utbrytning som håller in i mål. Vi får se hur känslan i kroppen är när loppet väl är igång och hur mycket vinden påverkar klungan.

Under morgonen har jag tittat på Eurosport och etapp 20 av Vueltan. Vilken etapp det var! Massor med attacker och motattacker. För den som inte har sett etappen och kan göra det - gör det!