Efter söndagens cykeltävling i Danmark åkte jag direkt till den traditionsenliga surströmmingsfesten hos våra vänner som också heter Johan och Cecilia. De bjuder varje år in till surströmmingsfest och även om jag inte själv växte upp i en familj som åt surströmming känns det väldigt roligt att föra vårt norrländska kulturarv vidare till våra barn. Visserligen är de ännu inte övertygade om värdet i att äta surströmming, vilket är högst förståeligt, men två av våra tre barn har i.a.f. smakat surströmming och kanske för traditionen vidare såsmåningom. Medan min sambo faktiskt älskar surströmming tillhör jag dem som äter surströmming mest som en kul och social tradition, något att samlas kring en gång om året.
Träningsmässigt har det inte riktigt gått som planerat de senaste dagarna. Jag har jobbat tidiga skift samt nattpass och styrketränat på raster på jobbet, vilket har lett till att jag har varit ganska slut i kroppen i flera dagar. Värdet av styrketräning som cyklist är diskutabelt. Det verkar finnas forskning som pekar åt båda hållen. Jag har inte ännu bestämt mig hur jag ska förhålla mig till styrketräning den kommande vintern. Även om styrketräning kan ge positiv effekt för cyklister, riskerar det att trötta ut en och därmed försämra kvaliteten på cykelträningen. Uttröttning och fullt upp med föräldramöten, skjutsning till olika aktiviteter med mera har tagit fokus från träningen. Som trebarnspappa är det givetvis högst naturligt och något man får räkna med, såvida inte man är heltidsproffs.
I förrgår när jag hade sovit klart efter nattpasset och barnen fortfarande var på skolan såg jag min chans att träna. Först hade jag tänkt hinna ut och köra ett långt och lugnt pass i det sköna sensommarvädret, men innan jag hade fått i mig lite mat och fixat med diverse bestyr hade klockan hunnit bli så mycket att jag inte skulle hinna cykla mer än 90 min. Vad gör man om man har 90 min på sig till att träna och är lite seg efter ett nattpass och benstyrkepass dagen innan? Inte ett FTP-test väl? Jo, av någon anledning fick jag för mig att det var en lysande idé. FTP-test känns oftast som en bra idé innan och efter genomförandet (i.a.f. om man är nöjd med resultatet). Under själva testet lider man en hel del.
Hur gick det då?
Till att börja med vill jag poängtera att jag inte har en wattmätare utan använder mig av TrainerRoads Virtual Power. TrainerRoad har testat vilket motstånd (i Watt mätt) respektive trainer ger vid olika hastigheter på bakhjulet. Min trainer är en Kurt Kinetic Road Machine som är den trainer som TrainerRoad rekommenderar eftersom den har en väldigt stabil och förutsägbar effektkurva. Många trainers har stor variation mellan olika exemplar och många trainers får ett lägre motstånd i takt med att trainern blir varmare. Resultatet från ett FTP-test med Virtual Power kommer trots det att påverkas av däcktyp, motstånd i drivkedjan, däcktryck, hur hårt man skruvar åt trainern mot däcket m.m. Det FTP-värde jag får fram kan alltså egentligen inte jämföras med någon annat än ett FTP-värde som mäts upp på exakt samma cykel och trainer under exakt samma förhållanden.Baserat på det 2x8 min-test jag gjorde fick jag ett FTP på 301W. Det kan givetvis både vara högre och lägre i verkligheten, men ligger nog ganska nära verkligheten om jag jämför med vänners FTP. Om värdet stämmer ligger jag precis över 4 W/kg. Jag är väldigt nöjd med att ha passerat både 300 W och 4 W/kg och tänker försöka att fortsätta utveckla mitt FTP under vintern.
Vad är värdet av att ha ett högt FTP?
FTP (Functional Threshold Power) är den kraft som man maximalt kan hålla i 60 min. Eftersom det är riktigt jobbigt att testa sig på max i 60 min genomförs testet vanligast genom att man kör max i 20 min tar 95% av det uppnådda genomsnittsvärdet (W). Alternativt kan man köra 2 x 8 min med ca 10 min aktiv vila mellan och ta 90% av resultatet från de två intervallerna. I båda fallen gäller det att FTP-värdet blir mest exakt om man lyckas hålla en jämnhög effekt testet igenom med så få toppar och dalar som möjligt. Båda fallen ger alltså bara en teoretisk bild av vilken effekt man kan tänkas kunna hålla i 60 min och är ingen garanti för att så är fallet. Ett högt FTP-värde innebär oftast att en cyklist är duktig på att köra tempolopp (åtminstone i platt terräng), medan ett högt FTP/kg innebär att man bör vara bra i uppförsbackarna.FTP har blivit ett slags gyllene standard bland cyklister, ungefär som att en vanlig fråga biffarna på gymmet får är "Hur mycket tar du i bänkpress?".
Vinner den med högst FTP alla linjelopp?
Nej, så är inte fallet. Den med högst FTP vinner nog många tempolopp, men linjelopp handlar om mycket mer än att bara kunna mala på i ett jämnhögt tempo mil efter mil. Linjelopp kräver att man kan ligga på intensiteter högt över ens FTP under kortare perioder gång på gång under ett lopp och återhämta sig däremellan. Vid en klungspurt handlar det också om helt andra förmågor än ett högt FTP. Vid utbrytningar är däremot ett högt FTP av högre värde. Dock vill jag betona att alla tjänar på att ha ett högt FTP-värde, men det beskriver bara delar av en cyklists förmågor.Jag tror personligen att jag har mycket att vinna på att höja mitt FTP-värde inför nästa säsong. Dels behöver jag bli bättre på tempolopp, och dels skulle det vara kul att kunna vinna något lopp genom en utbrytning.
I helgen ska jag, Christian Rose ock Erik Larsson till Hillerød i Danmark och tävla. Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar