Musette Morgonchock

Igår ställde jag larmet på 04:40 för att hinna äta lite frukost och dricka en kopp kaffe innan det var dags att cykla från Lund till Malmö. Varför cykla till Malmö så tidigt? Jo, på fredagar arrangerar Musette i Malmö en "Morgonchock". Såhär beskriver de arrangemanget:

"Morgonchocken på Fredagar

Vi startar 06:00 från Musette! 

Nytt för i år är att vi har en alternativ bana. Den gör det enklare att komma snabbt ut ur stan och går sedan på delar av banan för Ringenloppet. Som vanligt kör vi så fort vi förmår men följer samtidigt trafikregler och sätter säkerheten först.

Vi rullar i två led i hyfsat morgontempo, med korta förningar så att alla hinner känna på vinden och säga godmorgon, ut till rondellen vid Lockarps kyrkoväg. Där tar vi vänster och släpper benen fria och kör med öppna spjäll tills vi är tillbaks vid rondellen igen. Från där man trycker "lap" till "lap" är det ca. 24km.Om man släppt klungan på vägen tillbaks, i höjd med Tygelsjö, kan man välja att ligga kvar på Råvägen istället för att svänga in mot Glostorp. Då får man en ny chans att haka på.https://www.strava.com/routes/4658293För att få högsta kvalitet på spenderad tid för så många som möjligt kan man inte räkna med att bli inväntad eller hjälpt vid frånfall eller punktering. Varje cyklist ansvarar själv för att ta sig hem. SJÄLVKLART stannar vi om en OLYCKA skulle inträffa!På vägen tillbaks har trafiken vaknat och då kör vi i ett led i de mindre grupperingar morgonens strider delat upp oss i.Vi hoppas på att vara tillbaks i stan strax efter sju.Väl tillbaks på Musette serveras en enkel frukost i form av müsli och yoghurt eller kvarg, juice och kaffe för 50kr om man vill sitta ner en stund och snacka av sig."

Utanför Musette innan avfärd

Precis som jag hoppades på blev det hårdkörning deluxe och gruppen sprack upp tämligen omgående. Tillslut var vi bara fyra kvar i täten som turades om att dra respektive attackera. Väl tillbaka på Musette stannade jag för lite kaffe och cykelsnack - riktigt trevligt! 

Musette

Därefter velade jag lite om jag skulle cykla hem direkt eller ta en extra omväg hem eftersom jag var ledig hela dagen. Jag bestämde mig för att cykla totalt tre timmar vilket innebar att jag hade ca 1 h 20 min kvar att cykla efter att jag lämnade Musette. Väl ute ur Malmö stävade jag i motvind mot Staffanstorp och fick för mig att jag skulle försöka hålla snittet på rundan över 35 km/h. Det blev riktigt tufft i blåsten, men när jag tryckte stopp på min Garmin visade den 105,05km och 3:00:02 vilket blir ganska precis 35 km/h. Planen för dagen var egentligen att cykla lugnt i tre timmar :-)

Musette Morgonchock är något jag definitivt kommer att köra fler gånger!

Nu ska hamburgarna på grillen!

Rytgerløbet - deltävling 2 i Öresund cup (försenad race report)

Mycket på jobbet, familjelivet och två race reports från en och samma helg har gjort att jag först nu har hunnit skriva ihop denna race report. Bättre sent än aldrig:

Söndagens lopp i Öresund cup gick av stapeln 6 mil väster om Köpenhamn. Från Lunedi var vi sju cyklister, varav sex stycken tävlade i samma klass. Vi hade alltså möjlighet att påverka loppet i mycket större utsträckning än dagen innan. Starten gick 09:32 och mitt larm ringde redan 05:40. Precis som dagen innan samåkte jag med klubbkompisar till tävlingen.

När vi körde sista biten med bilen till startområdet insåg vi att banan skulle bli utmanande, det var en ordentlig stigning sista biten dit. Till skillnad från lördagens lopp skulle fältet med största sannolikhet komma att spricka upp.

Jag värmde inte upp så mycket, men det kändes som att det inte skulle bli något problem eftersom starten/målet låg så högt upp att det sannolikt skulle bli lätt åkning första delen av loppet (mest utför).

Starten gick och mycket riktigt var första halvan av banan mest platt varvat med utförsbackar. Trots att det började attackeras direkt från start kändes tempot väldigt hanterbart. Andra halvan visade sig vara precis så utmanande som vi hade misstänkt med fyra stigningar där potentiella attacker kunde initieras. Jag var noggrann med att hålla mig långt fram i backarna för att kunna svara på de attacker som komma skulle. Jag ville absolut inte ligga långt bak och få svårt att ta mig fram om några cyklister stack iväg. En av backarna låg dessutom i ett kantvindsparti och var således extra "farlig". Till stor del höll klungan ihop under hela första varvet trots att attackerna duggade tätt. Bl.a Daniel Grass från Lunedi var mycket aktiv och gick med i attacker tidigt i loppet - kul!

Under andra varvet i kantvindsbacken gick en ordentlig attack iväg. Jag tryckte på hårt och spurtade ikapp utbrytningen och glädjande nog fick jag även med mig Daniel och Andreas Grass. Jag minns inte exakt hur många vi var i utbrytningen men ca 12 cyklister ligger nog hyfsat nära sanningen. Att ha 3 av 12 i en utbrytning är riktigt bra! De flesta i utbrytningen hjälpte till bra med att hålla klungan bakom oss, vi tre från Lunedi ville givetvis behålla vårt fina läge i tävlingen så vi drog minst lika mycket som de andra. Jag trodde nu att vi hade sett det sista av cyklisterna bakom oss och att det hela skulle stå mellan oss i förstagruppen, men plötsligt var vi typ 18 cyklister och jag förstår fortfarande inte var de extra cyklisterna kom ifrån. Jag hade försökt att kolla bakåt med jämna mellanrum och hade inte sett någon närma sig. I samband med att de anslöt så föll samarbetet i gruppen ihop ordentligt. Det började med att några inte ville hjälpa till att dra, vilket snabbt blev demoraliserande för gruppen. Om några inte hjälper till så kommer snart de andra att börja ställa sig frågan varför de ska dra om inte alla andra också gör det?

Jag var inte så orolig över att huvudklungan skulle komma ikapp och bestämde mig för att börja spara på mina krafter lite mer. Jag tog förningar emellanåt, men fokuserade på att konservera mina krafter och fylla på med extra gels och sportdryck så att jag kunde gå med när de nya attackerna skulle komma.

Mycket riktigt kom det attacker i de kommande backarna och vi tre Lunedianer lyckades till en början hänga med trots att fler och fler fick släppa. Tillslut fick Andreas Grass släppa tätgruppen och vi var nu åtta cyklister varav två från Lunedi, vilket fortfarande är riktigt bra. I sista backen på näst sista varvet splittrades gruppen på nytt och jag var nu ensam från Lunedi mot en dansk från Lyngby CC och två från FBL. En av de tre från FBL ville inte hjälpa till, men han så genuint sliten ut att jag bestämde mig för att köra hårt med de andra två. Tre av oss fyra skulle ju trots allt hamna på pallen om vi höll undan. Jag vet dessutom att jag ofta presterar bra i spurtsammanhang.

När vi närmade oss backarna på sista varvet och vi såg att luckan bakåt verkade vara hyfsat stor började tjuv- och rackarspelet - det varvades attacker med mer avvaktande körning. I en av attackerna fick den FBL:are som inte velat dra släppa och vi var då bara tre som skulle göra upp om pallplatserna. Jag funderade på att lägga in en långspurt, men de båda andra hade varit starka i de attacker som hade genomförts tidigare så jag valde istället att lita på min spurt. När vi närmade oss mållinjen låg Lyngbykillen först, jag tvåa och FBL:aren låg trea. Tempot var avvaktande och hastigheten var låg. Nu väntade vi bara på att någon annan skulle ta första steget.

Med ca 350 m kvar drog FBL:aren igång spurten och jag tryckte på. Till en början blev det några meter fram till de andra två, men en 350 m lång spurt är inget som jag förväntar mig att mina konkurrenter ska orka hålla trycket under. Mycket riktigt kom jag in i suget och kunde passera cyklisten som hade dragit igång spurten. Däremot hade den andra cyklisten en riktigt bra spurt och jag kom aldrig nära förstaplatsen. Av de tre som gjorde upp om pallplatserna så känns turordningen mycket rättvis.

En dryg halvminut efter oss var Daniel stark och vann spurten om fjärdeplatsen - en bra dag för Lunedi helt enkelt!

Christian F Hansen filmade målgången

Prisutdelningen

I och med min femteplats i lördags och andraplatsen i söndags leder jag nu min klass i Öresund Cup. I cup-beskrivningen står följande:

"Der vil blive tildelt førertrøje efter hver afdeling i alle klasser, som skal benyttes i de efterfølgende løb."

Nu väntar jag med andra ord på att få dra på mig ledartröjan och försöka försvara den. Nästa tävlingshelg arrangeras 20-21 maj av IK Vinco Cykel från Ystad och det kommer att vara ett individuellt tempolopp och ett linjelopp. Eftersom jag saknar tempocykel får jag förlita mig på tempopinnar på min landsvägscykel och göra så gott jag kan. 

Over and out!

En helg i tävlingens tecken

I helgen var det äntligen dags för starten av Öresund cup. Det är en serie av landsvägstävlingar bestående av fyra tävlingshelger med två tävlingar per helg. Två av helgerna arrangeras i Danmark i närheten av Köpenhamn medan de andra två tävlingshelgerna arrangeras i Skåne. Alla som deltar i cupen får poäng, men olika många beroende på hur man placerar sig i respektive lopp. I år är första året Öresund cup arrangeras.


Den första deltävlingen arrangerades av CC Hillerød i lördags och gick av stapeln i Alsønderup utanför Hillerød några mil norr om Köpenhamn. Jag samåkte från Lund med Christian, Per och Zoltan från klubben och vi var framme i Alsønderup i god tid innan start.

Lastning av cyklar och utrustning i Lund. Per J t.v. och jag t.h. Foto: Christian F Hansen

Jag var som vanligt inte så snabb på att hämta ut nummerlapparna och byta om. Väderprognosen var lite osäker och termometern endast visade ca 7 grader, så jag var lite osäker på hur mycket kläder jag skulle ha på mig, men jag chansade på att det skulle vara mestadels regnfritt och klädde mig således inte alltför varmt. Jag hann med ca 15 minuters uppvärmning innan det var dags att ställa upp inför start.


Tävlingsbanan har inga utmanande backar och kan väl närmast beskrivas som växlande platt och lätt kuperad. Varvet är 21.2 km långt och skulle cyklas fem varv, dvs 106 km. Då det för ovanlighetens skull inte blåste så mycket i lördags var det därför som upplagt för att klungan skulle hålla ihop hela loppet och att utbrytningsförsök skulle få det svårt att lyckas.


Starten gick kl 13:15 och trots att tempot inte var särskilt högt kändes benen sega. Förmodligen hade det att göra med det tuffa intervallpass jag körde i torsdags. Därför lade jag mig ganska långt bak i klungan till en början. Ganska snabbt blev jag dock leds på alla hårda igångdrag som man måste göra efter varje kurva p.g.a. "gummibandseffekten" och avancerade lite längre fram. Jag försökte också göra så att jag plockade placeringar i lättåkta partier då det inte var så ansträngande att avancera och släppte några placeringar i slutet av uppförsbackar och efter kurvor för att minska de effekttoppar jag annars var tvungen att leverera.


Det var väldigt många mindre attacker med enstaka cyklister som försökte rycka ifrån klungan. De fångades generellt sett in omgående. Dock släpptes två cyklister iväg ganska tidigt i loppet (efter 25-30km?) och jag tänkte att de inte skulle orka hålla undan för klungan med så långt kvar till mål, det tror jag att alla andra också tänkte. Det var faktiskt så många småattacker som fångades in att jag tillslut blev osäker på om det bara var två som låg i utbrytning eller om det var ytterligare två som hade släppts iväg. Med ett varv kvar frågade jag runt lite i klungan om det var två eller fyra cyklister som vi hade framför oss att försöka jaga ifatt. Med tanke på hur blandade svar jag fick var det uppenbart att det var fler än jag som hade dagdrömt lite under loppet / tappat räkningen. Jag trodde själv att det bara var de två i den första utbrytningen som låg framför oss. Jag försökte titta långt framåt när det var längre öppna partier, men såg ingen. Risken var alltså stor att klungan hade släppt iväg utbrytarna så långt att vi inte skulle hinna ifatt dem.


Tillslut fick jag inse att jag antingen kunde starta en hysterisk jakt som sannolikt skulle resultera i att jag blev tröttast i klungan eller att jag fick ställa in mig på att slåss om tredjeplatsen, eller femteplatsen, vilket det nu var :-)


Av erfarenhet vet jag att det är viktigare och viktigare att ligga långt fram i klungan ju närmare slutet av loppet man kommer. Därför såg jag till att ligga topp 10 i stort sett hela sista varvet. Det gjordes några attackförsökt från klungan även under sista varvet trots att de flesta nog insåg att det skulle bli klungspurt. Med några kilometer kvar stack en cyklist iväg och fick en lucka som ingen ville täppa. Jag tyckte att det var alldeles för tidigt att dra igång en spurt så jag höll mig kall. Lite senare gick en annan cyklist till attack. Jag tyckte att han såg så pass stark ut att jag tryckte på och lade mig på rulle. När jag vände mig om såg jag att vi hade fått en liten lucka. När killen framför mig började krokna vände jag mig om igen och såg att klungan tvekade på vem som skulle göra jobbet att jaga ifatt oss. Nu fanns det inget att förlora, det var bara att ge järnet!


Jag vek ut åt sidan och tryckte på för att direkt hänga av killen som jag hade legat bakom. Jag fick en lucka och tog nu sikte på cyklisten lite längre fram. Jag närmade mig snabbt och var tvungen att fatta ett beslut - trycka förbi eller bilda partempo med honom? Eftersom han såg väldigt sliten ut och jag höll mycket högre fart körde jag förbi honom. Nu tittade jag för första gången ner på cykeldatorn för att se hur långt det var kvar. Trippmätaren visade 103 km, alltså ca 3 km kvar. Jag hade ryckt alldeles för tidigt. Jag hoppades innerligt att mätaren skulle slå om till 104 km omgående - vilket också skedde. Nu fanns det inget att fundera på - all in! Jag tryckte på hårt och kände att kroppen svarade bra. Jag sneglade över axeln flera gånger och såg bara följemotorcykeln nära, medan klungan låg lite längre bak. Nu kunde jag se målområdet, men kände att benen började stumna. Klungan närmade sig nu, men jag var nära målet. Jag tömde benen på det sista krut som fanns och korsade mållinjen ca 100 m före klungan =)


Nu var den stora frågan om jag hade kommit trea eller femma? Det var mycket folk och cyklister i målområdet så jag kunde inte avgöra min placering därigenom. Jag trodde och hoppades på att jag kommit trea. När det var dags för prisutdelning började speakern med att ropa fram förstapristagaren, sedan andrapristagaren. Tyvärr dröjde mitt namn till dess att den femte och sista premieplatsen annonserades.


Jag var riktigt nöjd över att min långspurt höll och över min prestation som helhet, men ett styng av besvikelse kände jag över att "tredjeplatsen" visade sig vara en femteplats.

Foto: Christian F Hansen

50 danska kronor rikare i prispengar och framförallt 39 intjänade poäng i Öresund cup fick jag med mig från lördagen. Jag återkommer med rapporten om hur det gick i söndags.


Lev väl!