Rytgerløbet - deltävling 2 i Öresund cup (försenad race report)

Mycket på jobbet, familjelivet och två race reports från en och samma helg har gjort att jag först nu har hunnit skriva ihop denna race report. Bättre sent än aldrig:

Söndagens lopp i Öresund cup gick av stapeln 6 mil väster om Köpenhamn. Från Lunedi var vi sju cyklister, varav sex stycken tävlade i samma klass. Vi hade alltså möjlighet att påverka loppet i mycket större utsträckning än dagen innan. Starten gick 09:32 och mitt larm ringde redan 05:40. Precis som dagen innan samåkte jag med klubbkompisar till tävlingen.

När vi körde sista biten med bilen till startområdet insåg vi att banan skulle bli utmanande, det var en ordentlig stigning sista biten dit. Till skillnad från lördagens lopp skulle fältet med största sannolikhet komma att spricka upp.

Jag värmde inte upp så mycket, men det kändes som att det inte skulle bli något problem eftersom starten/målet låg så högt upp att det sannolikt skulle bli lätt åkning första delen av loppet (mest utför).

Starten gick och mycket riktigt var första halvan av banan mest platt varvat med utförsbackar. Trots att det började attackeras direkt från start kändes tempot väldigt hanterbart. Andra halvan visade sig vara precis så utmanande som vi hade misstänkt med fyra stigningar där potentiella attacker kunde initieras. Jag var noggrann med att hålla mig långt fram i backarna för att kunna svara på de attacker som komma skulle. Jag ville absolut inte ligga långt bak och få svårt att ta mig fram om några cyklister stack iväg. En av backarna låg dessutom i ett kantvindsparti och var således extra "farlig". Till stor del höll klungan ihop under hela första varvet trots att attackerna duggade tätt. Bl.a Daniel Grass från Lunedi var mycket aktiv och gick med i attacker tidigt i loppet - kul!

Under andra varvet i kantvindsbacken gick en ordentlig attack iväg. Jag tryckte på hårt och spurtade ikapp utbrytningen och glädjande nog fick jag även med mig Daniel och Andreas Grass. Jag minns inte exakt hur många vi var i utbrytningen men ca 12 cyklister ligger nog hyfsat nära sanningen. Att ha 3 av 12 i en utbrytning är riktigt bra! De flesta i utbrytningen hjälpte till bra med att hålla klungan bakom oss, vi tre från Lunedi ville givetvis behålla vårt fina läge i tävlingen så vi drog minst lika mycket som de andra. Jag trodde nu att vi hade sett det sista av cyklisterna bakom oss och att det hela skulle stå mellan oss i förstagruppen, men plötsligt var vi typ 18 cyklister och jag förstår fortfarande inte var de extra cyklisterna kom ifrån. Jag hade försökt att kolla bakåt med jämna mellanrum och hade inte sett någon närma sig. I samband med att de anslöt så föll samarbetet i gruppen ihop ordentligt. Det började med att några inte ville hjälpa till att dra, vilket snabbt blev demoraliserande för gruppen. Om några inte hjälper till så kommer snart de andra att börja ställa sig frågan varför de ska dra om inte alla andra också gör det?

Jag var inte så orolig över att huvudklungan skulle komma ikapp och bestämde mig för att börja spara på mina krafter lite mer. Jag tog förningar emellanåt, men fokuserade på att konservera mina krafter och fylla på med extra gels och sportdryck så att jag kunde gå med när de nya attackerna skulle komma.

Mycket riktigt kom det attacker i de kommande backarna och vi tre Lunedianer lyckades till en början hänga med trots att fler och fler fick släppa. Tillslut fick Andreas Grass släppa tätgruppen och vi var nu åtta cyklister varav två från Lunedi, vilket fortfarande är riktigt bra. I sista backen på näst sista varvet splittrades gruppen på nytt och jag var nu ensam från Lunedi mot en dansk från Lyngby CC och två från FBL. En av de tre från FBL ville inte hjälpa till, men han så genuint sliten ut att jag bestämde mig för att köra hårt med de andra två. Tre av oss fyra skulle ju trots allt hamna på pallen om vi höll undan. Jag vet dessutom att jag ofta presterar bra i spurtsammanhang.

När vi närmade oss backarna på sista varvet och vi såg att luckan bakåt verkade vara hyfsat stor började tjuv- och rackarspelet - det varvades attacker med mer avvaktande körning. I en av attackerna fick den FBL:are som inte velat dra släppa och vi var då bara tre som skulle göra upp om pallplatserna. Jag funderade på att lägga in en långspurt, men de båda andra hade varit starka i de attacker som hade genomförts tidigare så jag valde istället att lita på min spurt. När vi närmade oss mållinjen låg Lyngbykillen först, jag tvåa och FBL:aren låg trea. Tempot var avvaktande och hastigheten var låg. Nu väntade vi bara på att någon annan skulle ta första steget.

Med ca 350 m kvar drog FBL:aren igång spurten och jag tryckte på. Till en början blev det några meter fram till de andra två, men en 350 m lång spurt är inget som jag förväntar mig att mina konkurrenter ska orka hålla trycket under. Mycket riktigt kom jag in i suget och kunde passera cyklisten som hade dragit igång spurten. Däremot hade den andra cyklisten en riktigt bra spurt och jag kom aldrig nära förstaplatsen. Av de tre som gjorde upp om pallplatserna så känns turordningen mycket rättvis.

En dryg halvminut efter oss var Daniel stark och vann spurten om fjärdeplatsen - en bra dag för Lunedi helt enkelt!

Christian F Hansen filmade målgången

Prisutdelningen

I och med min femteplats i lördags och andraplatsen i söndags leder jag nu min klass i Öresund Cup. I cup-beskrivningen står följande:

"Der vil blive tildelt førertrøje efter hver afdeling i alle klasser, som skal benyttes i de efterfølgende løb."

Nu väntar jag med andra ord på att få dra på mig ledartröjan och försöka försvara den. Nästa tävlingshelg arrangeras 20-21 maj av IK Vinco Cykel från Ystad och det kommer att vara ett individuellt tempolopp och ett linjelopp. Eftersom jag saknar tempocykel får jag förlita mig på tempopinnar på min landsvägscykel och göra så gott jag kan. 

Over and out!