Den första deltävlingen arrangerades av CC Hillerød i lördags och gick av stapeln i Alsønderup utanför Hillerød några mil norr om Köpenhamn. Jag samåkte från Lund med Christian, Per och Zoltan från klubben och vi var framme i Alsønderup i god tid innan start.
 |
| Lastning av cyklar och utrustning i Lund. Per J t.v. och jag t.h. Foto: Christian F Hansen |
Jag var som vanligt inte så snabb på att hämta ut nummerlapparna och byta om. Väderprognosen var lite osäker och termometern endast visade ca 7 grader, så jag var lite osäker på hur mycket kläder jag skulle ha på mig, men jag chansade på att det skulle vara mestadels regnfritt och klädde mig således inte alltför varmt. Jag hann med ca 15 minuters uppvärmning innan det var dags att ställa upp inför start.
Tävlingsbanan har inga utmanande backar och kan väl närmast beskrivas som växlande platt och lätt kuperad. Varvet är 21.2 km långt och skulle cyklas fem varv, dvs 106 km. Då det för ovanlighetens skull inte blåste så mycket i lördags var det därför som upplagt för att klungan skulle hålla ihop hela loppet och att utbrytningsförsök skulle få det svårt att lyckas.
Starten gick kl 13:15 och trots att tempot inte var särskilt högt kändes benen sega. Förmodligen hade det att göra med det tuffa intervallpass jag körde i torsdags. Därför lade jag mig ganska långt bak i klungan till en början. Ganska snabbt blev jag dock leds på alla hårda igångdrag som man måste göra efter varje kurva p.g.a. "gummibandseffekten" och avancerade lite längre fram. Jag försökte också göra så att jag plockade placeringar i lättåkta partier då det inte var så ansträngande att avancera och släppte några placeringar i slutet av uppförsbackar och efter kurvor för att minska de effekttoppar jag annars var tvungen att leverera.
Det var väldigt många mindre attacker med enstaka cyklister som försökte rycka ifrån klungan. De fångades generellt sett in omgående. Dock släpptes två cyklister iväg ganska tidigt i loppet (efter 25-30km?) och jag tänkte att de inte skulle orka hålla undan för klungan med så långt kvar till mål, det tror jag att alla andra också tänkte. Det var faktiskt så många småattacker som fångades in att jag tillslut blev osäker på om det bara var två som låg i utbrytning eller om det var ytterligare två som hade släppts iväg. Med ett varv kvar frågade jag runt lite i klungan om det var två eller fyra cyklister som vi hade framför oss att försöka jaga ifatt. Med tanke på hur blandade svar jag fick var det uppenbart att det var fler än jag som hade dagdrömt lite under loppet / tappat räkningen. Jag trodde själv att det bara var de två i den första utbrytningen som låg framför oss. Jag försökte titta långt framåt när det var längre öppna partier, men såg ingen. Risken var alltså stor att klungan hade släppt iväg utbrytarna så långt att vi inte skulle hinna ifatt dem.
Tillslut fick jag inse att jag antingen kunde starta en hysterisk jakt som sannolikt skulle resultera i att jag blev tröttast i klungan eller att jag fick ställa in mig på att slåss om tredjeplatsen, eller femteplatsen, vilket det nu var :-)
Av erfarenhet vet jag att det är viktigare och viktigare att ligga långt fram i klungan ju närmare slutet av loppet man kommer. Därför såg jag till att ligga topp 10 i stort sett hela sista varvet. Det gjordes några attackförsökt från klungan även under sista varvet trots att de flesta nog insåg att det skulle bli klungspurt. Med några kilometer kvar stack en cyklist iväg och fick en lucka som ingen ville täppa. Jag tyckte att det var alldeles för tidigt att dra igång en spurt så jag höll mig kall. Lite senare gick en annan cyklist till attack. Jag tyckte att han såg så pass stark ut att jag tryckte på och lade mig på rulle. När jag vände mig om såg jag att vi hade fått en liten lucka. När killen framför mig började krokna vände jag mig om igen och såg att klungan tvekade på vem som skulle göra jobbet att jaga ifatt oss. Nu fanns det inget att förlora, det var bara att ge järnet!
Jag vek ut åt sidan och tryckte på för att direkt hänga av killen som jag hade legat bakom. Jag fick en lucka och tog nu sikte på cyklisten lite längre fram. Jag närmade mig snabbt och var tvungen att fatta ett beslut - trycka förbi eller bilda partempo med honom? Eftersom han såg väldigt sliten ut och jag höll mycket högre fart körde jag förbi honom. Nu tittade jag för första gången ner på cykeldatorn för att se hur långt det var kvar. Trippmätaren visade 103 km, alltså ca 3 km kvar. Jag hade ryckt alldeles för tidigt. Jag hoppades innerligt att mätaren skulle slå om till 104 km omgående - vilket också skedde. Nu fanns det inget att fundera på - all in! Jag tryckte på hårt och kände att kroppen svarade bra. Jag sneglade över axeln flera gånger och såg bara följemotorcykeln nära, medan klungan låg lite längre bak. Nu kunde jag se målområdet, men kände att benen började stumna. Klungan närmade sig nu, men jag var nära målet. Jag tömde benen på det sista krut som fanns och korsade mållinjen ca 100 m före klungan =)
Nu var den stora frågan om jag hade kommit trea eller femma? Det var mycket folk och cyklister i målområdet så jag kunde inte avgöra min placering därigenom. Jag trodde och hoppades på att jag kommit trea. När det var dags för prisutdelning började speakern med att ropa fram förstapristagaren, sedan andrapristagaren. Tyvärr dröjde mitt namn till dess att den femte och sista premieplatsen annonserades.
Jag var riktigt nöjd över att min långspurt höll och över min prestation som helhet, men ett styng av besvikelse kände jag över att "tredjeplatsen" visade sig vara en femteplats.
 |
| Foto: Christian F Hansen |
50 danska kronor rikare i prispengar och framförallt 39 intjänade poäng i Öresund cup fick jag med mig från lördagen. Jag återkommer med rapporten om hur det gick i söndags.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar