Cykling på Kreta

Resan till Grekland gick bra och cykeln kom fram välbehållen tack vare Anders fina cykelväska.

De första fyra dagarna på hotellet kunde jag inte använda någon cykelhjälm pga såret i pannan och jag fick därför låta cykeln stå. Istället fokuserade jag på allmän styrka, bålstyrka och benstyrka, samt även löpning på löpbandet i hotellets gym. 

Den fjärde dagen lyckades jag hitta en cykelbutik där jag fick några gamla hjälm-pads som jag kunde placera i hjälmen för att avlasta såret i pannan. Jag fick även en karta med lämpliga cykelvägar runt Rethymnon med omnejd.

Dag 5 innebar alltså att jag äntligen kunde cykla på mitt träningsläger. Eftersom grekerna är mer aggressiva i sitt bilkörande än svenskar och dessutom gärna utnyttjar vägrenen som en andra fil, valde jag att cykla tidigt på morgonen. Jag googlade fram vilken tid solen gick upp vilket visade sig vara strax efter 06:30. 05:45 på fredag 5 aug ringde väckarklockan. En timme senare satt jag på cykeln på väg mot nya äventyr.

             Soluppgång utanför Rethymnon

Cyklingen var fin och bilisterna var få längs bergsvägarna. För det mesta var även asfalten ok, undantaget några partier längs riktigt små vägar som mer påminde om grusvägar än asfalterade vägar. Ett större hot mot säkerheten var de bergsgetter som dök upp på både rätt och fel sida om de stängsel som skulle hålla dem borta. 

I en utförslöpa då hastigheten var åtminstone 50 km/h dök plötsligt mamma get upp med sina två mini-me i hasorna. Mitt på vägbanan! Jag hade redan tyngdpunkten lågt och långt bak, så jag hängde mig på bromsarna. Bakhjulet tjuvsläppte lite, men det parerade jag utan problem genom att lätta lite på bakbromsen. Problemet med djur i allmänhet är att de flyr i ett oregelbundet mönster för att efterföljarna inte ska kunna förutse deras färdväg. Dessa tre utgjorde tyvärr inget undantag utan sprang fram och tillbaka framför mig medan jag försökte stanna. Under panikbromsandet kändes det som att minsta avståndet blev så lite som en meter mellan mig och närmsta framförvarande get. Förmodligen var det mer, kanske tre meter. Jag stannade och pustade ut och passade på att försöka fånga dem på bild.

Färden fortsatte och jag passerade många vackra vyer och byggnader. Bla nedanstående kyrka och Arkadi-klostret på bilden längst ned. Totalt avverkade jag 47 km på 1:52:50 innan jag var tillbaka på hotellet.

Den uppmärksamme kanske lägger märke till att jag inte har Luneditröjan på mig. Det var ett säkerhetsmässigt val. Team Östkustens (som jag cyklade VR 2016 med) klara färger syns extra bra i trafiken.

Lördagens tur (6 aug) avverkades delvis längs samma rutt som fredagens, men förlängdes till 72,1 km som jag avverkade på 2:55:08.

Stay tuned! Imorgon kommer inlägget "Dödligt vapen 2" som beskriver varför det är livsfarligt att cykla på Kreta. Jag lärde mig det den hårda vägen.