Jag bestämde mig på söndagen innan tävlingen att jag skulle köra Allianstempot på onsdagen 17/8. Efter kraschen en vecka tidigare hade jag inte cyklat alls och förstod att det skulle bli svårt att prestera på topp. Visserligen hinner man kanske inte tappa så jättemycket på en vecka, men eftersom det är hård konkurrens i seniorklassen behövde jag alla watt mina ben kunde prestera. På måndagen försökte jag väcka kroppen med tabata-intervaller på motionscykeln på jobbet. Känslan var allmänt seg.
På tisdagskvällen letade jag fram de tempopinnar jag har fått låna av en jobbarkompis och monterade dem på min Cervélo S3. Eftersom jag inte har någon tempocykel fick det bli ett par tempopinnar på min landsvägscykel istället. Jag sänkte styret så mycket det går, men kände ändå att jag hade velat komma längre ned med överkroppen. En styrstam på -17 grader måste inhandlas :-) Jag cyklade en liten sväng fram och tillbaka genom Stora Råby och justerade pinnarnas position så gott jag kunde.
Tempoloppet anordnades av Landskrona CK vid kusten norr om Barsebäck och var 10 km långt. Jag hade blivit tilldelad starttid 19:38:30 vilket innebar att jag startade först av alla i seniorklassen. Givetvis cyklade jag hemifrån för sent så jag fick trycka på hårt i motvinden för att komma fram i tid till starten. Knappt 10 min innan starten kom jag fram och hämtade ut min nummerlapp. Jag var definitivt ordentligt uppvärmd.
Eftersom detta var mitt första tempolopp visste jag att det skulle komma att bli svårt att lyckas med en jämn tempohållning, särskilt eftersom jag inte har någon wattmätare. Jag hade dock försökt att googla fram information och tips gällande tempolopp och visste att ett vanligt misstag är att gå ut för hårt. Jag är van att styra min träning med hjälp av pulsen och tänkte att jag borde lägga mig någon stans mellan 85% och 95% av maxpuls under loppet. Kanske börja runt 85% och låta pulsen stiga succesivt upp mot 95%. Jag vet dock att min puls har en tendens att ligga högre på tävling än träning vid samma ansträngningsnivå, så pulsen är ett väldigt trubbigt hjälpmedel.
Sedan jag hade blivit ivägsläppt från starten tryckte jag på ordentligt och tänkte nog mer på att jag inte ville komma i mål med krafter kvar eller att Christian Rose bakom mig skulle komma ikapp mig alltför snabbt, än att pulsen skulle hållas på en viss nivå. De första fem kilometrarna innan vändpunkten var det medvind och jag hade en snitthastighet på ca 49km/h. Vändningen gick ganska dåligt rent tekniskt, men jag var nöjd med loppet så långt.
Efter vändpunkten insåg jag att jag förmodligen hade gått ut för hårt trots allt och styrts för mycket av hastighetsmätaren istället för puls och känslan i kroppen. Det blev plågsamma kilometrar i motvinden tillbaka mot mål. I början höll jag runt 38km/h men mot slutet var jag nere på 34km/h. Totalt under hela loppet fick jag en snitthastighet på strax under 41km/h och en snittpuls på 95% av maxpuls. Jag kom på plats 7 av 8 i seniorklassen, men mitt resultat hade räckt till seger i sportklassen, så jag kan ändå inte vara annat än nöjd med mitt första tempolopp. Med en till vinter av träning, wattmätare för tempohållning, tempocykel med högprofil-/dischjul, tempohjälm och tempodräkt hoppas jag att jag ska kunna konkurrera i toppen av seniorklassen inom en snar framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar