Dödligt vapen 2

Vad visar bilden? Ett dödligt vapen eller en vägbrunn?

Olycksplatsen

Det är tidig morgon den tredje dagen med träning (7 aug) på min kombinerade familjesemester och träningsläger. Jag har cyklat ca 40 km av de planerade 60 km och passerar genom byn Filaki väster om Rethymnon. Plötsligt hörs ett metalliskt ljud och framhjulet sjunker ned i marken, i nästa moment skrapar hjälmen, ansiktet och högeraxeln i backen. Det som har hänt är att framhjulet var för smalt för den genialt och säkerhetsmässigt underbara (varning för ironi) vägbrunnen och jag kraschade till följd av detta.

Lyckligtvis har hjälmen och axeln tagit den värsta smällen. Jag är chockad men inte avsvimmad. Några äldre greker som sitter ute och fika kommer fram och hjälper mig. Som tur är kan en av dem engelska och frågar om han ska ringa ambulans. Jag svarar ja. Jag känner att blodet rinner från örat och i ansiktet samt att axeln är rejält uppskrapad.

Ambulansen dröjer och medan vi väntar skadar mannens mamma sig och behöver också åka till sjukhus för att bli omplåstrad. Jag får då lift med honom och hans mamma till sjukhuset i Rethymnon.

Bild tagen direkt efter olyckan

Jag får snabbt hjälp när vi väl kommer fram till sjukhuset. Först av en yngre läkare, sedan av en specialistläkare som verkar duktig. 10 stygn sys i örat som har slitits sönder (både hud och brosk) av öronsnäckan från telefonen som jag hade för att få GPS-navigation. Fliken hud som hänger löst på överläppen sys fast med fyra stygn och hakan får två stygn. Axeln är ordentligt uppskrapad. De sydda såren täcks med en hel del bandage, så jag ser ganska komisk ut när jag, med cykelskor, cykelbyxor, pulsband och bandage men ingen tröja, vandrar genom korridorerna för att lämna blodprov. Ja alltså en sköterska tar blodprovet på akuten, ger mig provrören och instruerar mig var jag ska gå för att lämna proverna på rätt ställe. Snacka om att delegera :-)

Jag röntgas också och lämnar urinprov - inget brutet. Antibiotika skrivs ut för att minska risken för infektion och jag känner mig redo att lämna sjukhuset. Men akutläkarna lägger in mig på sjukhuset då de har hittat förhöjda värden av ett enzym (CK-MB) i blodet som tyder på muskeltrauma. Antingen är detta en väldigt försiktig säkerhetsåtgärd eller så vill de tjäna lite pengar på svenska statens bekostnad, jag hoppas på att inläggningen beror på det förstnämnda. Det mest sannolika är nog att mitt förhöjda CK-MB kommer sig av att jag har tränat hårt i ett par dagar, och då är det ju ingen anledning till att bli inlagd.

Jag får övernatta i ett rum med två andra patienter, en toalett utan sittring på porslinet, knappt någon tvål, inga pappershanddukar, ingen kudde på sängen. På morgonen kommer ett gäng läkare och sjuksköterskor in och diskuterar mitt ärende - på grekiska, över mitt huvud. De lämnar rummet utan att förklara ett ord till mig. Senare på dagen börjar jag fråga när jag ska få gå hem, men sjuksköterskorna svarar bara att jag ska gå tillbaka till min säng och att det är upp till läkarna att bestämma. När det har gått mer än 36 timmar sedan jag senast fick prata engelska med en läkare kommer Georgos (min sambos systers grekiske pojkvän) och skäller ut allt och alla och kräver svar. Då får jag tillslut veta att de kan skriva ut mig först dagen efter då "rätt" läkare är på plats. Två dygn på sjukhus, 16 stygn och en uppskrapad axel blev alltså resultatet av kraschen.

Hursomhelst, grekisk sjukvård skiljer sig från svensk och kanske har en del i övrigt att önska, även om de var snabbare på akuten än i vad jag har upplevt i Sverige. Jag får gå på två återbesök hos den duktige öronläkaren som sydde mitt öra och min överläpp. Såren läker bra, utan infektioner, men tiden får utvisa hur synliga ärren blir.

Axeln ville de bara rengöra en gång, därefter skulle såret bara luftas och sprayas med en spray som jag inte vet säkert vad den innehåller. Det medförde att jag inte såg så vacker ut när Cecilia fotade mig några dagar efter olyckan. 

Anledningen till att jag inte tog det försiktigare över brunnen var nog eftersom jag hade cyklat över flera brunnar tidigare med springor som var endast ca 1 cm breda och att jag därför antog att detta var en likadan brunn - BIG MISTAKE.

Dagen efter utskrivningen från sjukhuset åker jag och Georgos till Filaki för att hämta min cykel. Den har fantastiskt nog klarat sig med en punktering och ett vridet växelreglage som lätt går att vrida tillbaka. Möjligtvis är framhjulet lite, lite skevt. Ramen är 100 % oskadd såvitt jag kan se =) Tröjan, glasögonen och hjälmen har däremot gjort sitt.

Mannen som har förvarat min cykel berättar att det är minst tre cyklister före mig som har kraschat på exakt samma ställe på samma sätt och att han har kontaktat myndigheterna för att de ska åtgärda brunnen, men det struntar de bara i!!!

TIG = This Is Greece, är ett uttryck som grekerna använder när något är fel, men det bara är att acceptera. T.ex. att ingen gör något åt denna livsfarliga vägbrunn.