I söndags var det klubbmästerskap med CK Lunedi. Vi samlades som vanligt utanför LTH:s kårhus i Lund kl 09:00. Jag lyckades för en gångs skull komma före utsatt tid. Det är faktiskt ganska trevligt att inte stressa :-)
I lugnt tempo cyklade vi tillsammans ut till Häckeberga slott där det årliga klubbmästerskapet brukar hållas. Innan loppet var jag lite orolig för att målgången skulle vara på samma plats som tidigare år. Målgången föregicks då av en nedförsbacke följt av en skymd vänstersväng. Det hade inneburit att positioneringen inför en eventuell spurt skulle komma att bli ganska farlig. Väl framme vid slottet bestämdes det att målgången skulle flyttas och den nya målgången låg i en svag uppförsbacke, vilket kändes mycket bättre.
Innan loppet hade jag tänkt att det kanske kunde vara en bra idé att ta rygg på Per Jørstad som vann klubbmästerskapet både 2014 och 2015 och är en riktigt duktig cyklist. Den planen föll direkt eftersom Per inte dök upp till årets KM. Istället fick det bli lite improviserat. Jag vet att jag är stark i spurter, men det är många faktorer som ska klaffa vid en spurt, framförallt gäller det att lyckas med att positionera sig rätt. Skulle jag försöka gå med och skapa en utbrytning eller skulle jag försöka vänta på en spurt, det var frågan?
Lunedi har många duktiga cyklister och det genomfördes flera attacker under det 30 km långa loppet, men klungan var alltid starkare än utbrytaren/utbrytarna och kom ifatt ganska enkelt. Själv försökte jag ligga positionerad i klungan så att jag inte behövde klyva vind, men kunde agera ifall flera starka cyklister gick för utbrytning tillsammans.
När vi närmade oss målet låg Daniel Grass etta, Robin Gagnemo tvåa och jag trea. Daniel började tempoökningen mot spurten och sedan klev Robin Gagnemo förbi och tryckte på, jag låg då fortfarande på hans rulle. Robin började tappa tempo tidigare än jag hade önskat med tanke på tajmingen inför spurten. Om jag tryckte på direkt riskerade jag att min spurt skulle bli för lång och att jag skulle bli omkörd just innan mål, om jag inte tryckte på och påbörjade min spurt direkt var jag tvungen att vänta på ett annat hjul att ta samtidigt som jag tappade fart. Risken med det senare alternativet är att någon kommer med så hög fart förbi en att man aldrig lyckas ta dennes rulle. Jag tvekade lite, men när Zoltan Darvas som är en duktig spurtare tryckte på och klev ut i vinden bredvid mig, valde jag att påbörja min spurt. Zoltan hade till en början högre hastighet än jag hade och utgången kändes oviss. Jag övervägde att gå in bakom honom och hämta fart, men mållinjen kändes alltför nära. Jag hade bara ett bra alternativ kvar, det var att fortsätta att maxa hela vägen över mållinjen. Det lyckades och jag vann :-)
Efter loppet samlades alla framför slottet och fikade tillsammans. Det var väldigt trevligt. Ett stort tack till alla som bidrog till detta arrangemang!
Efter loppet samlades alla framför slottet och fikade tillsammans. Det var väldigt trevligt. Ett stort tack till alla som bidrog till detta arrangemang!
När det var dags att cykla hem igen var klockan så mycket att jag inte hann cykla hem innan det var dags att cykla till jobbet. Istället cyklade jag via lite omvägar till mitt jobb som flygledare Malmös Kontrollcentral som ligger på Sturup.
Dagen fortsatte att leverera även på jobbet. När jag fick genomgången hos skiftledaren fick jag veta att de svenska olympiernas flygplan var på väg mot Arlanda och att det planerades ett välkomnande åt dem. Jag fick äran att ta hand om deras flygplan när det nådde svenskt luftrum. Jag fick framföra gratulationer till dem via piloterna. Välkomnandet genomförde vi tillsammans med det svenska flygvapnet som anslöt med två JAS 39 Gripen och eskorterade hjältarna. Kosovare Asllani har fångat välkomnandet på bild och delat på Instagram. Även om jag har ett jobb som ofta är spännande och intressant, så var detta något utöver det vanliga och något jag kommer att minnas resten av livet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar